Om att vara delfinvolontär i Monkey Mia

Jag tänkte berätta lite om hur det var att vara delfinvolontär i Monkey Mia och vad vi fick göra.
Monkey Mia är egentligen en liten prick på kartan som i stort sett är bara känd för de vilda delfinerna som har besökt platsen sedan 60-talet. Förut så  kunde vem som helst mata delfinerna, vilket ledde till att många delfinungar dog för att dom aldrig lärde sig att jaga själva. Dom började lita på att dom skulle få mat av människorna. Så 1995 tillkom det ett förbud mot att mata delfinerna.


Monkey Mia  ligger i Shark Bay som tilllhör Wold Heritage area.
I Shark Bay finns det över 3000 delfiner, varav 1000 stycken har blivit namngivna. Många forskare över hela världen reser till Shark Bay för att forska om delfinerna. Delfinerna känns igen på grund av deras fenor som är som ett fingavtryck och dom är alla unika.
Sedan 1995 så har dom haft "interactions" vilket sker alla förmiddagar under hela året. Då kan människor komma ned till stranden där rangers står och berättar om delfinera. De berättar om fakta, om dom särskilda delfinerna som besöker Monkey Mia och att man även inte får röra delfinerna. Människan kan föra över sjukdomar till delfiner och dom kan dö ifall dom fått ett förkyld-virus. Dom har även vassa tänder och kan bitas rätt så hårt om dom vill.
I slutet av varje "interaction" som är cirka 25  minuter, kommer vi volontärer ned med hinkar med noggrant räknad fisk. Det är bara fem delfiner som vi fick mata, Nicky, Puck, Surpise, Piccolo och Shock. Alla är honor och mammor. Varför vi inte matar hanar är för att dom är generellt mer agressiva. Plus om man matar honor så lär sig ungarna även att dom kan få lite fisk, och då kommer dom fortsätta komma till Monkey Mia.


Ranger Shannon berättar om delfinerna för publikmassan. Det kan max vara 3 "interactions" under en dag. Vi vet aldrig ifall delfinerna kommer komma tre gånger, men dom är nästan alltid där på den första.


Det kunde variera mellan 20-200 personer på en Interaction. Jag står närmast i vattnet. Jag räcker upp handen när jag bara har en fisk kvar. Vi ger delfinerna den sista fisken samtidigt, så det inte blir något tjaffs mellan delfinerna.






Vi får inte röra delfinerna, men det hindrar inte delfinerna från att röra oss. Det är fantastisk känsla när dom strök sig kring ens ben likt en katt, eller la sig på sidan för att ta en ordentlig titt på en. Nicky gillade även att "poka" en om man var för långsam med att ge henne fisk. En delfin känns som en blöt gummistövel.


 Delfinerna i Monkey Mia är en sidoart av den vanliga flasknosdelfinen, dessa är "indo-pacific bottle nose dolphins". Dom är mellan 1.5-2 meter, medan en vanlig flasknosdelfin kan bli upp till 4 meter och väga dubbelt så mycket. 
Delfinerna som blir matade får bara cirka 1 kg fisk om dagen, och dom behöver ca 12 kg fisk per dag. Så det är alltså bara en liten frukost dom får. På så vis så blir dom inte beroende av oss människor, utan dom fortsätter att jaga sin egen föda.

Det vi volontärer fick göra var att hålla en radiokontakt med rangerna (personalen) och skriva ned fakta om delfinerna i protokoll, alltifrån vilka delfiner som är på plats, om betendeen, har dom nya sår ect. Vi tinar upp fisken och räknar noggrant hur mycket varje fisk väger. Är det någon delfin som inte åt sin fisk (Piccolo och Shock är rätt så svårflirtade) så antacknar vi det. Vi kollar även tidvattnet, tempratur, hur många båtar det är i vattnet, hur  många människor som står på stranden med mera. Allt för att försöka förstå ifall delfinerna blir påverkade av någonting av detta.
Delfinerna dyker upp till 99 % varje dag. Det är cirka 4 dagar per år som dom inte dyker upp. Sista dagen jag och Malin var i där så dök dom inte upp. Förmodligen berodde det på att cyklonvindarna från Carlos som gjorde att det vart höga vågor, och då kan delfinerna lätt bli strandade om dom kommer till det grunda vattnet.

Andra saker som vi volontärer får göra att städa (yaay), se till att faktafilmer sätts på i rätt tid i teatern och svara på frågor av turister där vi sitter i "fishroom". Det var ett enkelt jobb. Enkelt och roligt! :)



 
Det svåraste med att vara volontär var att välja ut människor från publiken som skulle få mata en delfin. Alla gav mig deras största leenden. Sjukt svårt. Man ville ju inte göra någon besviken.




 
Malin & Nicky.


Det var fantastiskt att få komma nära delfinera under dom 8 dagarna som vi var volontärer. Personalen var riktigt trevliga och kunniga, Shannon, Tanya, Kristy, Kasey, Mary & Co!
Jag kommer alltid komma ihåg Monkey Mia.

Bilderna och filmen är blandat från min och Malins kamera



Bilder + film pa delfinerna

Sa efter 12 timmar pa en buss sa kom jag antligen fram till Perth igarkvall och mottes av min hollandska kompis Sara och hennes kompis James. James vaktar ett hus i Fremantle har i Perth, sa jag far bo gratis hos dom!

Har kommer ett litet smakprov pa bilder fran delfinerna i Monkey Mia. Dessa bilder togs forsta gangen vi sag dom i dagsljus, dagen innan vi borjade som volontarer.
(Detta ar alltsa vilda delfiner).




Delfinbebis.




Shannon star och pratar for turister och berattar om delfinerna. Det kallas for interaction. I slutet av varje interaction sa kommer vi volontarer ned med fiskar och far valja ut ett visst antal manniskor som far lov att mata dom.





Det var en fantastisk kansla nar man stod bredvid en delfin och den kikade pa mig som hon funderade pa "vem ar du for en, ge mig fiisk" och sen "strok" hon sig langst benen som en katt. Delfinerna kanns som en vat gummistovel. Vi fick dock inte lov att klappa dom, men dom kunde ju rora oss om dom ville.

Mer bilder kommer sa fort Malin kommer till Perth. Hon har alla bilder pa hennes dator!


Nu ska vi ut och se lite mer av Perth. Det ar 38 g har idag. Helt brutalt jakla varmt. Dock inga flugor.

Liknande inlägg

ny layout

Stort tack till Karro som har fixat ny layout pa bloggen! Superglad :)  (jag ar for handikappad for att lyckas med sadant sjalv).

Tack Karro! :)