man blir glad att titta på sånt här


Så himla häftigt. Nya Paul Pott?


våga ta steget?

Min hjärna snurrar runt. På allt och ingenting.

Jag vill så himla mycket. Men jag gör väldigt lite. Varför? Egentligen?
Sitter jag och väntar på att allt ska lösa sig och att dörrar ska öppna sig utan ansträngning? Eller är jag rädd för att verkligen börja kämpa för det jag verkligen vill?


Att våga ta steget är att förlora greppet en kort stund. Att inte ta steget är att förlora greppet om sig själv!


Dags att ta steget!

Liknande inlägg

agilitytävling

I söndags var jag och Urax och tävlade agility i Åkersbergas ridcenter. Hade en hel del vänner på plats som själva tävlade. Så underbart att kunna dela sin hobby med vänner.

Har verkligen tänkt på det. Jag dras till folk som har en hobby, en passion. Det behöver inte ha någonting med djur att göra. Men att man brinner för någonting. Det är härligt!


Anyway. Urax var duktig men sprang tyvärr ut ur sista pinnen på slalomet så vi var tvungna att göra om det vilket resulterade i massa värdefull tid som försvann. Men är nöjd ändå.



I lopp nummer två så var vippbrädan med. Urax kan inte den, så valde därför att diska oss. Men är nöjd med lopp förutom att han hoppade över ena kontaktfältet, men har inte tränat på det speciellt länge förvisso.
Att han rev sista hindret vet jag inte vad det beror på, han river väldigt sällan.





Nemi & Urax



Jag känner mig förövrigt hängig. Ont i halsen, ont i huvudet...lite snuvig. Inte kul. Inte kul alls. Jag som äntligen hade börjat komma igång med träningen! Hoppas att vad det nu än är - att det är kortvarigt!