London baby!

Jag hatar generellt att ha standby (jour). X antal timmar är man "låst" för att vara beredd på att åka iväg och jobba, vad som helst och till vart som helst med 80 minuters inställningstid.


Men denna gång vann jag högsta jackpot! Nämligen ett långt London stopp! Hur bra?!

Senast jag var där var i april(?) och det kändes som ett bra tröstpris då min Chicago (som jag egentligen skulle ha flugit) vart inställd. Jag har genom åren haft tre olika vänner som har bott i London som jag har kunnat hälsa på, men numera bor bara Anna kvar och hon skulle tyvärr jobba hela dagen och kvällen.

Men jag roade mig själv ändå: stack ut och joggade i Hyde Park (jogging två dagar i rad! Hade jag aldrig trott för en månad sedan. Dock kändes det rätt tungt och motigt i benen) men 4 km blev det iaf! 

Hyde park
Tillbaka på hotellet tog jag en dusch & gav mig sedan ut på en längre strapats än vad jag hade tänkt mig. Vårt hotell ligger i Kensington och jag gick till Oxford street. Väl där strosade jag i affärer och kände hur benen blev tyngre & tyngre. Jag vet inte om det berodde på de senaste nätternas dåliga sömn och eller att jag hade sprungit två dagar i rad, men min kropp kändes helt slut.
Så vid 17.30 kastade jag in handsken - jag orkade inte mer 😂. Sjukt ovanligt för att vara mig, men jag ville bara lägga mig i sängen & vila. Så jag gav mig ned i tunnelbanesystemet och höll på att avlida i vanlig ordning. Varför kanske ni undrar? FÖR ATT DET ÄR TRE MILJONER MÄNNISKOR I TUBEN OCH 2% SYRE OCH 300 GRADER VARMT!!! Ahhhhh helt jävla fruktansvärt panikartad. Å nej, jag överdriver inte alls.
Tack London för denna gång! Efter att jag slutade jobbet i morse har jag tagit ett flyg privat ned till Göteborg och väntar nu på att Rawaz ska hämta upp mig. Vi ska till hans päron i Alingsås och fira hans födelsedag i helgen☺️.

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: