Dokumentärer som gör mig förbannad (med all rätt).

Idag har jag tittat på två dokumentärer på Netflix med feministiskt budskap som båda har varit så jävla bra! 

Först ut var Missreprensation som jag såg för två år sedan men som var väl värd att se igen. Den handlar kort om hur media i USA (och såklart gäller även detta i resten av världen) porträtterar kvinnor, eller hur dom inte porträtterar kvinnor. 
Att de enda kvinnorna vi får se i media är olika former av Housewives, realityserier med kvinnor som objektifieras eller dumförlaras och ytterst få kvinnor visas som har maktposition. De få som visas (tex Hillary Clinton och Sarah Palin) blir så nedhuggna i media så det är fruktansvärt. Då handlar det inte om huruvida de tänker angående politiska saker och ting, utan enbart om deras utseenden, "pms:iga humör som inte kan kontrolleras" osv. 

Det finns kvinnor på högt uppsatta positioner i USA men det skrivs aldrig om dom. 
"You can’t be what you can’t see" är en av de första citaten man får se i dokumentären. Och det stämmer rätt bra: vi människor gör saker som är möjligt när vi ser andra som har gjort det innan.
Det behövs visas fler kvinnor i offentlig sektor, fler kvinnliga huvudroller i filmer som inte handlar om hur dom ska få tag på en pojkvän och giftermål. 

(null)

(null)

(null)
Se den. Även ni män. Det är viktigt att förstå att hälften av jordens befolkning är fortfarande år 2017 underrepresenterade och inte lika mycket värda.


(null)
Andra dokumentären jag såg nyss heter She is beautiful when she’s angry.
Den filmen undersöker hur massmedias nedsättande bild av kvinnor bidrar till att kvinnor är underrepresenterade i ledarskapspositioner i samhället. 
Det berättar om de olika kvinnliga rörelserna som startade igång under 60-talet och vilket kraft det gav. Mycket som jag inte visste tidigare. Och det gör mig förbannad: det finns så mycket kvinnlig historia men vi får veta så lite om det. 

Jag har den senaste tiden känt mig både arg, samt hoppfull att nya tider är i luften. Kvinnor är inte längre tysta. Jag tänker på Metoo kampanjen som jag har tänkt att skriva om också. Den kampanjen var inte en dagsslända utan ett stort uppror världen över och det är jag jävligt glad för. 

Vi kvinnor måste stå mer enade med varann och vi behöver er män med oss. Alla gynnas av att vi får samma villkor. 

 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: