Agilitytävlingar & äntligen kickback

Det vart en omedvetet men medveten bloggpaus, förvirrande? 

Jag har nog underliggande känt att jag behöver nån form av paus från sociala medier men jag är inte riktigt där än att göra det fullt ut. Min personliga instagram har varit lite lugnare denna vecka med Uraxs egna instagram (Jajjamen, är man hundnörd så är det självklart att jycken har ett eget konto @fluffyurax) pga våra framgångar! 
(Varning för hundnördigt inlägg). 

Förra söndagen var vi nämligen iväg i Västerås och tävlade tre stycken lopp i agility tillsammans med min bff (😜) Ramona. 

De två första agilityloppen jag & Urax körde gick verkligen åt flanders. Så pass mycket att jag kände att jag ger upp denna sport & börjar med frimärken. 
Inför sista loppet som var i hoppklass (man tävlar i agilityklass som har balanshinder och hoppklass som inte har dem) så fick Ramona köra med Urax. Hon är en bättre handler än vad jag är plus så tävlar hon betydligt oftare än mig, så tänkte det kunde vara kul att testa. 


Så går dom in och springer ett felfritt lopp & kom på en andra plats med pinne! Jag var sååå glad & stolt! Vilket team!

Så igår var det dags för tävling igen ute på Österåkers brukshundklubb. Ett agilitylopp och ett hopplopp var vi anmälda till och Urax hade bara en såkallad "pinne" kvar att plocka i hoppklass2. "Pinne" är som ett uppflyttt och man behöver tre pinnar för att flytta upp till nästa klass. 10% av de felfria ekipagen med snabbast tid får en pinne. 


Så, jag har ju tränat agility med Urax sen han var liten, alltså i mer än sju år. Vår agilitykarriär har inte alls gått så fort som jag hade tänkt, mycket på grund av mitt jobb som gör att jag missar många tävlingar. Det har också påverkat att vi inte har utvecklats i den takt jag har velat. 
I somras fyllde Urax 8 år och jag märker inte av att han blir äldre, och jag hoppas han kommer kännas ung och fräsch i många år till. Men(!) åldersnojan finns där och därför har jag verkligen känt att jag vill få upp honom i klass 3 (högsta klassen) för att få leka i the big leauge. 

Eftersom Ramona är en bättre förare än vad jag är bad jag henne om hjälp även denna dag, och hon och Urax VANN hela klassen och tog den sista pinnen! 😄😄❤️😭

Alltså, min glädje igår visste inga gränser. Jag var så stolt över Ramona och så stolt över både mig och Urre. Äntligen skulle vi få tävla i klass 3.

Så idag debuterade vi på samma plats i hoppklass 3 mot alla SM veteraner och Champions. Vi fick en vägran men resten var väldigt fint och jag är så nöjd!
Stolt över att jag sprang på och höll ihop det, stolt över Urax som lyfte på tassarna och lyssnade så fint! 😄

Äntligen! 
Att få nå ett mål känns så himla bra. Så många gånger som jag har tänkt att nu ger jag upp. 

Långt inlägg men jag vill komma ihåg denna helg för alltid, bästa Urre! 
Agility är så jävla kul när det väl går vägen och denna helg behövde jag, som en påminnelse om att all tid har varit mödan värd. 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: