Taco & dog night

Igår kväll kom Malin, Helen, Helena, Maja, Alva & Matilda hem till mig på taco-kväll!  Alla känner varann via hunderiet så det vart rätt många hundar som tillkom också. Först var vi fyra stycken som träffades innan middagen för gemensam promenad med hundarna och för att hinna snacka ikapp oss. 

Helen har tex flyttat till Gotland så ville höra hur livet lekte där.

Ett litet gruppfoto: Bumblebee, Jessie, Ila, Nemi, Jeff, Urax, Knut & Bullen
En trevlig kväll vart det☺. Nu ikväll är jag bjuden på middag hos Nattie, vilka mysiga dagar med vänner jag har haft! 😄

Vilken comeback

Ah, så skönt att vakna upp hemma efter fem dagar med jobb och veta att jag har tre dagar ledigt. Har sovit borta tre nätter denna vecka (en i Umeå & två i Göteborg) & just nu njuter jag av dricka en kopp kaffe vid frukostbordet och se solen smälta bort snön som kom igår kväll medan jag var ute och flög. Jag har ju alltid gillat att vara borta men på senare tid så uppskattar jag mer att få vara hemma. 

Är extra tacksam nu när jag får vara med Urax och veta att han mår bra❤. 

Förra söndagen vaknade jag ju upp hemma efter att ha varit ute och festat till sent (läs förra inlägget😜) och kände mig alldeles för bakfull för att köra bil till rallylydnadstävlingen som jag och Urax skulle tävla på. Så slängde iväg ett sms till min hundkompis Malin som skulle tävla på samma tävling och frågade om inte hon kunde hämta oss, vilket hon som tur var kunde. 

Jag har ju som sagt hållit på med hundar i 13 år och tävlat till och från under tio år, utan att ha fått några större dippar. Men sen november i fjol så har jag haft en riktig svacka gällande hundträning. Jag har inte tyckt att det har varit roligt, jag har inte orkat sätta upp några nya rimliga mål eller ens tränat för skojs skull. Det gick så pass långt att jag scrollade förbi alla vänners klipp på deras tränings & tävlingspass på sociala medier, för att jag inte orkade med att känna mig dålig som inte tränade min egna hund. 

Det har skett en hel del i mitt liv de senaste halvåret som säkert har påverkat detta, samt att jag tröttnade på att jag lägger ned så mycket tid på träning men kan tävla så sällan pga mitt jobb, så att jag och Urax inte är på den nivå som jag tycker vi borde vara på rent tävlingsmässigt. 

Men! (Det vart en ganska lång avstickare nu) så har jag anmält mig till ett par tävlingar och börjar bli pepp igen, säkert i samband med att våren kommer och det blir bättre väder. 

Så i söndags då åkte vi ut för att debutera i fortsättningsklassen i rallylydnad (man kan säga att det är steg två av fyra) och det gick riktigt bra - bakfull och allt!


Nu ska jag iväg och möta bästis Ramona som jag inte har sett sen januari(!!!) och vi ska träna agility vilket jag inte jag har gjort i år. Ska bli himla mysigt :)

Liknande inlägg

En sjuk Urax

Jag har haft hund sedan jag var 14 år och jag har haft turen att aldrig ha haft sjuka hundar. Jag är också rätt chill som ägare, och nojar mig inte i onödan när något händer.


Men i tisdags morse vid 06 tiden när jag var  ombord på flyget till Umeå fick jag reda på att Urax hade kräkts blod (och det var rätt mycket) och jag kände direkt att detta inte var normalt. Han hade spytt galla tre gånger veckan innan och dagen innan hade han spytt upp sin frukost. Så jag klev av planet i Stockholm, åkte hem till Urax & tog honom till Bagarmossens djursjukhus. Han var pigg och betedde sig normalt när jag mötte honom, men väl ute hade han grov blodig diarré. Vi fick sitta i väntrummet vid infektionsavdelningen och fick först prata med en sjukvårdare innan veterinären kom.
Sjukvårdaren konstaterade att han inte hade feber vilket kändes väldigt skönt, och jag trodde veterinären skulle "skratta" åt mig & skicka hem oss. Men istället sa hon att hon inte fick ihop Uraxs sjukdomsbild med hur det normalt brukar gå till. Så hon ville ta både blodprov, röntga honom och lägga in honom under dagen. 
Mitt hjärta sjönk, och tankar som att dom skulle hitta cancer eller tumörer i magen uppkom direkt. Från att jag hade känt mig rätt så lugn innan hann jag nu få fram hela hans dödsdom i huvudet på bara ett par sekunder. 

Urax skötte sig fint under hela besöket; han stod ut med att sköterskan tog blodprov och sen fick jag följa med in på röntgen för att hjälpa till att låta Urax ligga på rygg (något han inte tillåter i normala fall att man "tvingar" honom). Som tur var jobbar min kompis Malin där som djurvårdare och var med både under röntgen; samt så fick hon ta med Urax till isoleringsburen där han fick vara medan jag åkte hem. 

Jag låg hemma & kollade på Modern Family & försökte verkligen stilla klumpen i magen som jag hade. Till slut somnade jag till & blev väckt av att telefonen ringde från djursjukhuset. Dom skulle inte ringa förrän på kvällen & klockan var då 17, så klumpen i magen förstärktes & jag tänkte att nu är det något hemskt som har skett.

Men veterinären lugnade mig & sa att Urax var pigg och glad, han hade fått dropp hela dagen men att dom inte direkt kunde se vad som var fel på honom. Han hade en gadklocka i magen men den var inte farlig i hans fall, och han hade lite fler vita blidplättar än normalt. Men annars trodde dom att han kanske har råkat ut för kraftig magsjuka eller kanske druckit stillastående vatten med bajsbakterier.. well. Oklart helt enkelt. 

Självklart är jag väldigt lättad att det inte var något allvarligt. Samtidigt som det känns "surt" att betala hela min skatteåterbäring utan att få reda på något. 

Men, det viktigaste är att Urax mår bra. Jag fick hämta hem honom på kvällen och nu ska han äta specialmat i flera dagar fram över tills hans mage är i balans igen. 
Jag är glad för det bra bemötandet på Bagis och är glad att Urax mår bra igen! ❤

Efter att han hade tagit blodprov & inväntade röntgen.
Väl hemma fick han mysa i soffan ❤
Nästa dag var han sitt pigga & glada jag igen!