Över en månad sedan

(null)


(null)


Den 12e januari hade det gått en månad sedan världens bästa Urax fick somna in. Jag kan inte riktigt förstå det, det är som en jobbig dröm som jag bara väntar på att jag ska vakna ifrån. 
Förra veckan var supertung, tror jag var ledsen varje kväll. Medan de senaste två dagarna har det känts bättre. Sorg är verkligen betungade & det kommer & går. Minsta lilla grej som påminner om Urris kan få halsen att tjockna på två sekunder, när jag precis innan hade skrattat åt något annat. 
Som förra veckan, när vi plockade bort skyddet i baksätet & hans säkerhetsbälte. Det kändes så verkligt då på något vis.

Än mer när jag fick hämta hem hans aska från djursjukhuset. Jag kom dit med min hund i tron att han skulle få hjälp, och kommer därifrån med en urna. 
Sådan makaber känsla. 

Att få beskedet att det var spridd cancer & det fanns inget att göra, och att han borde tas bort samma dag... är varje djurägares värsta mardröm. 
Jag skulle skydda Urris från allt ont. Missade jag att se tecken i tid? Kunde jag ha gjort något annat? 

Jag vet att jag inte ska tänka så, att denna typ av cancer upptäcks med blotta ögat när det är försent, men hag kan ändå inte låta bli att tänka så när de sorgsna tankarna tar över.  

Urax var min BFF. Han var min avatar. Min högra hand. Min bästa fluff. 

Jag kommer aldrig få en hund som honom. Förmodligen inte ett sådan relation med en annan hund heller. Jag kunde ha honom lös överallt, kunde signalera med små harklingar eller viskningar vad jag ville att han skulle göra, eller inte göra för den delen. 
Han var så snäll. Såklart hade han sina jobbiga sidor oxå, men dom var mestadels koppade till hemmet för han vaktade på ljud i trapphuset & det blev värre de senaste året. 
Men utanför hemmet var han precis så som jag ville. 

Man kan aldrig ersätta någon, men Loke har stora skor att fylla. Men är oerhört glad att jag har Lo, han kom verkligen in i mitt liv vid rätt tillfälle. ❤️

Även om jag hade hoppats jag skulle ha flera år med båda hundarna, så är jag glada att dom hann träffas. 

Saknar dig så U!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Uraxs tävlingskarriär

(null)


(null)


Urax, min första riktiga tävlingshund. Som vi provade oss fram & så många kurser vi gick. Jag tycker så många olika sporter är roliga, så han fick prova på mycket. 

Tyvärr gick 5,5 år "åt" med sparsamt lite tävlingar då jag jobbade på flyget och levde för att få schema bara en månad framåt. Vi missade oerhört mycket tävlingar och allt tog längre tid för oss att komma framåt. Inte för att det rörde Urre ett dugg, bara jag som tycker det är synd att han inte hann visa all sin fulla potential. 


Men vi skrapade iaf ihop under hans livstid:

  • Hoppklass 3
  • Agilityklass 2
  • 1 cert i freestyle klass 3.
  • Fyra raka förstapris i gamla lydnadsettan. 
  • Bara ett uppflytt ifrån diplom i rallylydnad fortsättningsklass. 
  • Uppflyttad till HTM2.
  • SM brons i kickbike 2013 & 2014.


Tyvärr hann han inte bli freestylechampion som var mitt mål. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Men så mycket roligt vi har haft det på tävlingsbanorna. Hur han, trots sin storlek, ibland var snabbare eller jämställd med alla BC’s på agilityplan. Folk som kom fram & var förvånade över hans smidighet trots att han de flesta åren såg ut som en Chewbacca. 😂 Han har varit så rolig att tävla med i alla sporter, det har främst varit freestylen som har varit det "svåra" och där vi fick kämpa mycket. 

Men som jag har lärt mig. Tack bästa U. Alla kanske inte fick se din fulla potential men jag såg ❤️


(null)
SM brons på Barmarks SM i grenen kickbike 2013.

(null)

(null)
U-SM 2011. ⬆️

(null)

(null)

(null)

(null)
Agria freestyle cup på Hundmässan.

(null)
(null)

❤️
Jag saknar honom så mycket. 

❤️

(null)

(null)

(null)

(null)