Saknar dig 😘❤️

Idag är det fyra år sedan världens finaste Benjy lämnade jordlivet.


Han kom in i mitt liv när jag var 14 år, då var han en 2 årig vild bråkstake!😂 Jag la ned måånga timmar på honom och han gav mig många gråa hår, men vad mycket jag lärde mig! 
Har så mycket att tacka han för också; kontakten med Sveriges hundungdom & mitt engagemang i Tyresö hundungdoms styrelse (som varade i 10 år) samt alla fina vänner jag har fått under åren. 
Han var min inkörsport till att prova på en massa hundsporter och våga utbilda mig till instruktör. 

-
Gårkvällen var riktigt tung och jag kände mig rätt ledsen. Sommaren 2013 när Benjy gick bort var oerhört tung. Papp låg 17 v på sjukhus, det var min första sommar på SAS & jag var borta jämt; plus att jag var tvungen att ta bort Benan. Minnena ger mig mycket ångest och jag förstår inte hur jag fick det att gå runt.

I vanliga fall tänker jag inte på de jobbiga bitarna, utan på alla fina minnen jag hade med Benan. Tiden läker alla sår men just igår brast dom igen. 
Saknar verkligen dig din dumma byracka💗😊.

2003/02/03-2013/08/23

Min vackra kille! Han var en blandning mellan schäfer & husky.
På vår första agilitykurs ute på Tyresö, 2006. (Hur såg man ut😂).
Från 2006 & 2010
Urax & Benjy var bästa vänner. Jag kan tycka det är sorgligt att Urre inte har någon vän som Benan längre...
❤️💗❤️

En naken Urris

Jag har velat länge om jag ska raka Urax eller inte. Ni kanske undrar varför?

Urax är en laekenois, vilket är en strävhårig ras. Strävhåriga raser rycker man (precis som taxar & schanuzrar), vilket man gör olika ofta beroende på pälsen. Urax har ryckts en gång i halvåret och hans päls har snabbt växt ut igen till semi-lång päls, vilket är fint men jobbigt. Han blir lätt varm, det drar in en massa smuts & skräp, plus så fäller han en del sedan kastreringen.

Nackdelen som kan uppstå om man rakar pälsen istället för att rycka den, är att pälskvalitén försämras & fortsätter man raka kan pälsen inte ryckas i framtiden. Ofta blir pälsen med gråaktig och risken är att hans fina röda lockar aldrig kommer komma tillbaka. 

Men, jag fick ta mitt ego till sidan och tänka vad som är bäst för Urax. I vardagen på promenader så går han väldigt lugnt så fort solen lyser, vilket gör att promenaderna inte ger så mycket som de skulle ha kunnat. 
I träningen ger han sitt allt i vanlig ordning men han blir ju fort varm & väldigt flåsig.

Så idag fick jag hjälp av hans uppfödare Maja på Vendelsö att raka honom! Och även om han ser löjlig ut nu så är det sååå skönt för honom😄.


Urax och Majas lakke Orca
Förbild. Hejdå lockar!
Two faced
Tadaaa! Naken-Janne is born!😂 Maja valde att spara svanstippen vilket jag var emot, men Rawaz tyckte det såg kul ut... haha så nu har han en lejonsvans.
Ja jisses... han ser ut som alfen Dobby i Harry Potter😂. Men skönt för honom nu i värmen så får väl skratta åt honom i smyg istället ;)

Liknande inlägg

Bilder från agilitytävling i Dalarna

Jag kan vara lite dålig på att ta det lugnt på min ledighet, och särskilt på sommaren när jag vill maxa den totalt. Så när jag insåg att jag skulle få ledigt i helgen efter L.A så efteranmälde jag mig till en agilitytävling i darlarna, och samma dag som jag kom hem från L.A åkte jag & Ramona till Dala Floda. Vi kom fram sent och krigade med ett konstigt tält alldeles för länge, men till slut kunde vi krypa ned i våra sovsäckar & frös halva natten. Jag tvingade Urax att nästan ligga på mig för att värma mig😂.


Sen var det två lopp per dag, men tyvärr var vi aldrig hundra så det räckte inte till något resultat/pinne. Även fast känslan var riktigt bra i två av loppen jag körde och många fina bitar. Men det räcker med en sketen rivning av ett hopphinder för att ett resultat ska utebli. Sista loppet i söndags fick Ramona köra Urax (då hon är bättre än mig😄) och där rev han tyvärr ett hinder, annars hade dom kommit trea & fått pinne!
Att det alltid är de små marginalerna alltså... både charmen & frustrationen med denna sport!


Det har varit roligt iaf att träffa massa kompisar och heja på dom och många fick fina resultat med sig hem! 
Här kommer lite blandade bilder, dom som är tagna med en systemkamera är tagna av Camilla Jakobsson. 


Camillas hundar Kes & Ru, samt Ramonas hundar Skurt & Bliss.
Class photo 2017
2 favoriter 💗
På lördagkvällen hängde jag & Ramona med Camilla & Daniel nere vid Dalälven. Daniel hade köpt med sig lite rosé och bärs, och det vart en riktigt mysig kväll!
Min fina fluff💗. Även om jag verkligen hade önskat att vi hade kunnat plocka med oss pinna (tänk er uppflytt) så är jag ändå rätt nöjd över oss. Vi har inte tränat sen förra tävlingen och vi tränar inte lika flitigt som våra vänner, men ändå är vi nära hela tiden. Tänk vilken nivå vi hade varit på om vi hade tränat lika mycket... men å andra sidan så gillar jag blandningarna med mitt liv och att resa. Då är det svårt att samtidigt vara bäst på någonting... något jag får "slåss" med hela tiden då mina tankar pendlar hela tiden mellan vad som är realistiskt och inte. Oh well, nu ska vi träna vidare!