Min bästa kompis

 
Jag är så tacksam att jag har Urax i mitt liv och kan inte förstå att det är mer än åtta år sedan han blev en del av det. Så mycket äventyr, kurser, tävlingar & resor vi har varit med om. 
Han var med när jag flyttade hemifrån, genom alla jobb jag har haft, samt varit med från att jag var tonåring till vuxen. 

Vi har haft våra duster när vi tycker olika (att "moffa" på ljud i trapphuset, eller att skälla högt på tunnelbanan varje gång vår station nämns:  nu ska vi kliva av hojtar Urax så hela vagnen hör). 
Folk brukar skratta när jag berättar detta, men jag tycker det är måttligt roligt 😂.  Ibland kan jag kanske vara för hård mot honom och får då väldigt dåligt samvete. Jag är nog rätt sträng, eller snarare tydlig och bestämd. Jag har tydliga ramar men däremellan har vi väldigt kul och mysigt. 😊

Jag har inte mått så bra på sista tiden och han hjälper mig att komma ut och motionera, träna honom och tänka på annat. 
Jag älskar han så mycket och hoppas vi har många år kvar tillsammans💗, för kan inte tänka mig ett liv utan min Urris. 

(null)

(null)

(null)

(null)


Agilitytävlingar & äntligen kickback

Det vart en omedvetet men medveten bloggpaus, förvirrande? 

Jag har nog underliggande känt att jag behöver nån form av paus från sociala medier men jag är inte riktigt där än att göra det fullt ut. Min personliga instagram har varit lite lugnare denna vecka med Uraxs egna instagram (Jajjamen, är man hundnörd så är det självklart att jycken har ett eget konto @fluffyurax) pga våra framgångar! 
(Varning för hundnördigt inlägg). 

Förra söndagen var vi nämligen iväg i Västerås och tävlade tre stycken lopp i agility tillsammans med min bff (😜) Ramona. 

De två första agilityloppen jag & Urax körde gick verkligen åt flanders. Så pass mycket att jag kände att jag ger upp denna sport & börjar med frimärken. 
Inför sista loppet som var i hoppklass (man tävlar i agilityklass som har balanshinder och hoppklass som inte har dem) så fick Ramona köra med Urax. Hon är en bättre handler än vad jag är plus så tävlar hon betydligt oftare än mig, så tänkte det kunde vara kul att testa. 


Så går dom in och springer ett felfritt lopp & kom på en andra plats med pinne! Jag var sååå glad & stolt! Vilket team!

Så igår var det dags för tävling igen ute på Österåkers brukshundklubb. Ett agilitylopp och ett hopplopp var vi anmälda till och Urax hade bara en såkallad "pinne" kvar att plocka i hoppklass2. "Pinne" är som ett uppflyttt och man behöver tre pinnar för att flytta upp till nästa klass. 10% av de felfria ekipagen med snabbast tid får en pinne. 


Så, jag har ju tränat agility med Urax sen han var liten, alltså i mer än sju år. Vår agilitykarriär har inte alls gått så fort som jag hade tänkt, mycket på grund av mitt jobb som gör att jag missar många tävlingar. Det har också påverkat att vi inte har utvecklats i den takt jag har velat. 
I somras fyllde Urax 8 år och jag märker inte av att han blir äldre, och jag hoppas han kommer kännas ung och fräsch i många år till. Men(!) åldersnojan finns där och därför har jag verkligen känt att jag vill få upp honom i klass 3 (högsta klassen) för att få leka i the big leauge. 

Eftersom Ramona är en bättre förare än vad jag är bad jag henne om hjälp även denna dag, och hon och Urax VANN hela klassen och tog den sista pinnen! 😄😄❤️😭

Alltså, min glädje igår visste inga gränser. Jag var så stolt över Ramona och så stolt över både mig och Urre. Äntligen skulle vi få tävla i klass 3.

Så idag debuterade vi på samma plats i hoppklass 3 mot alla SM veteraner och Champions. Vi fick en vägran men resten var väldigt fint och jag är så nöjd!
Stolt över att jag sprang på och höll ihop det, stolt över Urax som lyfte på tassarna och lyssnade så fint! 😄

Äntligen! 
Att få nå ett mål känns så himla bra. Så många gånger som jag har tänkt att nu ger jag upp. 

Långt inlägg men jag vill komma ihåg denna helg för alltid, bästa Urre! 
Agility är så jävla kul när det väl går vägen och denna helg behövde jag, som en påminnelse om att all tid har varit mödan värd. 

Liknande inlägg

Saknar dig 😘❤️

Idag är det fyra år sedan världens finaste Benjy lämnade jordlivet.


Han kom in i mitt liv när jag var 14 år, då var han en 2 årig vild bråkstake!😂 Jag la ned måånga timmar på honom och han gav mig många gråa hår, men vad mycket jag lärde mig! 
Har så mycket att tacka han för också; kontakten med Sveriges hundungdom & mitt engagemang i Tyresö hundungdoms styrelse (som varade i 10 år) samt alla fina vänner jag har fått under åren. 
Han var min inkörsport till att prova på en massa hundsporter och våga utbilda mig till instruktör. 

-
Gårkvällen var riktigt tung och jag kände mig rätt ledsen. Sommaren 2013 när Benjy gick bort var oerhört tung. Papp låg 17 v på sjukhus, det var min första sommar på SAS & jag var borta jämt; plus att jag var tvungen att ta bort Benan. Minnena ger mig mycket ångest och jag förstår inte hur jag fick det att gå runt.

I vanliga fall tänker jag inte på de jobbiga bitarna, utan på alla fina minnen jag hade med Benan. Tiden läker alla sår men just igår brast dom igen. 
Saknar verkligen dig din dumma byracka💗😊.

2003/02/03-2013/08/23

Min vackra kille! Han var en blandning mellan schäfer & husky.
På vår första agilitykurs ute på Tyresö, 2006. (Hur såg man ut😂).
Från 2006 & 2010
Urax & Benjy var bästa vänner. Jag kan tycka det är sorgligt att Urre inte har någon vän som Benan längre...
❤️💗❤️