Dokumentärer som gör mig förbannad (med all rätt).

Idag har jag tittat på två dokumentärer på Netflix med feministiskt budskap som båda har varit så jävla bra! 

Först ut var Missreprensation som jag såg för två år sedan men som var väl värd att se igen. Den handlar kort om hur media i USA (och såklart gäller även detta i resten av världen) porträtterar kvinnor, eller hur dom inte porträtterar kvinnor. 
Att de enda kvinnorna vi får se i media är olika former av Housewives, realityserier med kvinnor som objektifieras eller dumförlaras och ytterst få kvinnor visas som har maktposition. De få som visas (tex Hillary Clinton och Sarah Palin) blir så nedhuggna i media så det är fruktansvärt. Då handlar det inte om huruvida de tänker angående politiska saker och ting, utan enbart om deras utseenden, "pms:iga humör som inte kan kontrolleras" osv. 

Det finns kvinnor på högt uppsatta positioner i USA men det skrivs aldrig om dom. 
"You can’t be what you can’t see" är en av de första citaten man får se i dokumentären. Och det stämmer rätt bra: vi människor gör saker som är möjligt när vi ser andra som har gjort det innan.
Det behövs visas fler kvinnor i offentlig sektor, fler kvinnliga huvudroller i filmer som inte handlar om hur dom ska få tag på en pojkvän och giftermål. 

(null)

(null)

(null)
Se den. Även ni män. Det är viktigt att förstå att hälften av jordens befolkning är fortfarande år 2017 underrepresenterade och inte lika mycket värda.


(null)
Andra dokumentären jag såg nyss heter She is beautiful when she’s angry.
Den filmen undersöker hur massmedias nedsättande bild av kvinnor bidrar till att kvinnor är underrepresenterade i ledarskapspositioner i samhället. 
Det berättar om de olika kvinnliga rörelserna som startade igång under 60-talet och vilket kraft det gav. Mycket som jag inte visste tidigare. Och det gör mig förbannad: det finns så mycket kvinnlig historia men vi får veta så lite om det. 

Jag har den senaste tiden känt mig både arg, samt hoppfull att nya tider är i luften. Kvinnor är inte längre tysta. Jag tänker på Metoo kampanjen som jag har tänkt att skriva om också. Den kampanjen var inte en dagsslända utan ett stort uppror världen över och det är jag jävligt glad för. 

Vi kvinnor måste stå mer enade med varann och vi behöver er män med oss. Alla gynnas av att vi får samma villkor. 

 

^^^^^^^

Ibland är man inte på topp. Negativa tankar tar över, men då tar jag en paus. Låter mig få tänka en stund på dessa negativa tankar/gråta en skvätt eller vad jag nu behöver göra. Sen kanske jag ser på ett program som inspirerar mig, "dust myself off" och kommer igen. 


Bryt ihop, kom igen. 


Jag tror det är viktigt att man tillåter sig få känna efter. Jag lär mig mer om mig själv på så vis. Och jag vet att inom kort: alltifrån en stund till att jag har fått sova på saken, så känns allt bättre. Och då kan jag nästan fundera varför jag vart så känslosam just när det hände. 

Men vissa dagar är man olika stark, jag har accepterat det sen länge. 


Hoppas ni alla får en fin helg. 


(null)

Denna bild dök btw upp på min Facebook idag, tydligen är det åtta år sedan den är tagen. Mini-Urris! Och min fina Benjy, vad jag saknar den kloka hunden ibland💗


(null)


Liknande inlägg

Är terrorismen här för att stanna?

Det är så oerhört tragiskt det som har hänt i Manchester. På en konsert, fullt med barn & ungdomar & självklart en massa vuxna, alla där för att se sin favorit artist och få glädje. 


Det är så fruktansvärt att någon/några ens kan planera att något sånt här ska drabba oskyldiga människor. Hur rubbad kan man vara? Hur ond är man? Helt hjärntvättade?!

Tyvärr verkar det här vara 2000-talets krig. Och det värsta med detta är att det inte går att skydda sig. Så länge du inte är en eremit & bor ensam i skogen dvs, det är väl få terrorister intresserade av. 

Det enda man kan göra för sin egen skull är att få in som rutin att alltid kolla sig runt när man är på offentliga platser. Jag kollar te.x alltid vart nödutgångarna finns på biografer, gallerior eller liknande. Jag vet inte om det kommer för att jag jobbar som flygvärdinna eller för att pappa har sagt det till mig i många år... men försök få det som en rutin, till slut blir det undermedvetet. Då har man förhoppningvis ett försprång om något skulle hända. För det viktigaste är att man inte blir passiv, utan kan fly direkt. 
Det är hemskt att man ska börja tänka så, men jag har ju sen tidig ålder kollat mig omkring när jag har gått ensam hem sena nätter, så det här blir väl lite samma sak. 

Försöka ligga steget före. 

Världen kan vara en mörk plats men också otroligt vacker med mycket kärlek, och världen visar verkligen sin kärlek till offrerna idag vilket är riktigt fint.❤️