Paus från sociala medier

Jag har för första gången medvetet gjort en paus från de sociala medierna Facebook, instagram och Snapchat. Pausen kommer vara i nästan två veckor och det har tagit lång tid att gå från tanke till handling gällande detta. Jag har alltid älskat internet och dess sociala funktioner: när jag var 11 år åkte jag från skolan till mammas jobb på Norrmalmstorg för att få sitta ett par timmar på datorn och hänga på stallet.se och likande sajter. I unga tonåren lärde jag känna flera vänner via zoonen.com (djur community) varav tre stycken jag fortfarande har kontakt med idag. 

Jag visste att jag skulle bli beroende av möjligheten att alltid kunna "scrolla runt" och iakta/skriva till folk när jag väl skaffade en smart phone. Det var därför medvetet att jag skaffade det sent: 2012 köpte jag min första iPhone 4s efter att ha hängt kvar länge vid min Sony Ericsson. 

Jag tycker de sociala medierna har massa fördelar: jag kan hålla kontakten lättare med min stora vänskapskrets och jag gillar att följa mina vänners upptåg. 
Men under hösten har jag mest känt allt som ett tvångsmässigt syndrom. Jag har kommit på mig själv öppna mobilen säkert 200 gånger på en dag. Suttit med den hela tiden (när jag är själv). Även när jag kollar på en serie kan jag inte låta bli att hålla på med mobilen. 
Och glädjen över det har varit låg, utan det har snarare känts som att "i’m missing out". Eller att jag bara blir less på alla träningsbilder som jag från början ville se för att bli inspirerad. Det vart för mycket av det goda helt enkelt. 

Däremot när jag är tillsammans med Rawaz eller vänner håller jag inte på såhär mycket med mobilen, utan det är när jag är själv. 
Så jag har saknat tiden med min Sony Ericsson, på tiden man hade sin iPod och bara gick omkring och lyssnade på musik och tänkte. 

Jag har haft paus sen förra månaden och det har faktiskt gått bättre än vad jag har trott, även om jag kommer på mig själv att vilja titta på grejer på sidorna. I helgen åker jag förhoppningvis iväg till Thailand och där borta har jag tänkt använda surfingen i lagom dos. Pausen nu är tillför att jag ska hinna "komma ned lite i varv" innan. 

Har ni tagit en paus från sociala medier? Gick det bra? 😊

Eftersom jag knappt har fotat någonting sen nyår slänger jag in en flera år gammal bild 😂. På gamla uniformen till och med!




Dokumentärer som gör mig förbannad (med all rätt).

Idag har jag tittat på två dokumentärer på Netflix med feministiskt budskap som båda har varit så jävla bra! 

Först ut var Missreprensation som jag såg för två år sedan men som var väl värd att se igen. Den handlar kort om hur media i USA (och såklart gäller även detta i resten av världen) porträtterar kvinnor, eller hur dom inte porträtterar kvinnor. 
Att de enda kvinnorna vi får se i media är olika former av Housewives, realityserier med kvinnor som objektifieras eller dumförlaras och ytterst få kvinnor visas som har maktposition. De få som visas (tex Hillary Clinton och Sarah Palin) blir så nedhuggna i media så det är fruktansvärt. Då handlar det inte om huruvida de tänker angående politiska saker och ting, utan enbart om deras utseenden, "pms:iga humör som inte kan kontrolleras" osv. 

Det finns kvinnor på högt uppsatta positioner i USA men det skrivs aldrig om dom. 
"You can’t be what you can’t see" är en av de första citaten man får se i dokumentären. Och det stämmer rätt bra: vi människor gör saker som är möjligt när vi ser andra som har gjort det innan.
Det behövs visas fler kvinnor i offentlig sektor, fler kvinnliga huvudroller i filmer som inte handlar om hur dom ska få tag på en pojkvän och giftermål. 

(null)

(null)

(null)
Se den. Även ni män. Det är viktigt att förstå att hälften av jordens befolkning är fortfarande år 2017 underrepresenterade och inte lika mycket värda.


(null)
Andra dokumentären jag såg nyss heter She is beautiful when she’s angry.
Den filmen undersöker hur massmedias nedsättande bild av kvinnor bidrar till att kvinnor är underrepresenterade i ledarskapspositioner i samhället. 
Det berättar om de olika kvinnliga rörelserna som startade igång under 60-talet och vilket kraft det gav. Mycket som jag inte visste tidigare. Och det gör mig förbannad: det finns så mycket kvinnlig historia men vi får veta så lite om det. 

Jag har den senaste tiden känt mig både arg, samt hoppfull att nya tider är i luften. Kvinnor är inte längre tysta. Jag tänker på Metoo kampanjen som jag har tänkt att skriva om också. Den kampanjen var inte en dagsslända utan ett stort uppror världen över och det är jag jävligt glad för. 

Vi kvinnor måste stå mer enade med varann och vi behöver er män med oss. Alla gynnas av att vi får samma villkor. 

 

^^^^^^^

Ibland är man inte på topp. Negativa tankar tar över, men då tar jag en paus. Låter mig få tänka en stund på dessa negativa tankar/gråta en skvätt eller vad jag nu behöver göra. Sen kanske jag ser på ett program som inspirerar mig, "dust myself off" och kommer igen. 


Bryt ihop, kom igen. 


Jag tror det är viktigt att man tillåter sig få känna efter. Jag lär mig mer om mig själv på så vis. Och jag vet att inom kort: alltifrån en stund till att jag har fått sova på saken, så känns allt bättre. Och då kan jag nästan fundera varför jag vart så känslosam just när det hände. 

Men vissa dagar är man olika stark, jag har accepterat det sen länge. 


Hoppas ni alla får en fin helg. 


(null)

Denna bild dök btw upp på min Facebook idag, tydligen är det åtta år sedan den är tagen. Mini-Urris! Och min fina Benjy, vad jag saknar den kloka hunden ibland💗


(null)