Dags att kötta träning! Nu kör vi.

Jag har de senaste åren börjat gymma mer och mer, och förra året kände jag att jag äntligen började "hitta" på gymmet, jag tränade ofta och älskade utvecklingen. 

Sen kom 2016. Året började med tre månader av stress så jag gjorde det jag inte borde ha gjort i det fallet; jag  bortprioriterade träningen. Visst, någon gång i veckan kom jag iväg till gymmet men det hjälper inte så mycket. Jag föll tillbaka i mina gamla vanor att äta allt som kom i min väg och fikade lätt flera gånger om dagen. 

Många påstår att "du som är så smal, behöver ju inte tänka på vad du äter". 


Så himla dumt.

Man bör alltid tänka på vad man äter, oavsett vilken size man är. Bara för att jag är smal betyder det inte att min kropp  inte ser ut som en pommes frits inuti. 

Jag har även blivit mer lättstressad och irriterad för att mitt blodsocker har åkt bergochdalbana. Det är inte kul för varken mig eller de i min omgivning.


Så i söndags när jag var & promenerade med Urax på Essingen och gick upp för en lång trappa kom jag på mig själv att bli waaay to andfådd för att det ska vara i min ålder och fysik. Jag är fan bara 25 år gammal. Mina prime years.

Där & då bestämde jag mig för att nu är det nog. Nog med undanflykter. Så anmälde mig samma kväll till Eva Marie Wergårds onlinekurs "fysträning för människa & hund" som pågår i en månad. Hon kommer släppa olika pass i veckan & så är det upp till en själv vad man gör med det.


I måndags tjuvstartade jag med att tidigt på morgonen åka till Hammarbybacken (fattar inte att jag tog bilen dit, jag bor ju precis där. Nästa gång går jag!) och så gick jag och Urax upp och ned för backen tre gånger. Backen är inte alltför hög, men det är en brant skidbacke och det kändes i benen vill jag lova. 





En annan typ av Hollywoodskylt😜.

Idag då, var det dags att starta igång onlinekursens uppgifter. Ni kan alla bli sporrade och inspirerade av att kika på hashtaggen #outnoutendurance på instagtam. 

Vi började  i elljusspåret och körde ett 20 min intervallpass med att jogga 2 min, gå 4 min x 4. Jag trodde inte det skulle vara så jobbigt men benen kändes tunga och klumpiga och svetten kom direkt (sen är det förvisso äntligen varmt ute så det påverkade väl lite också). 

Åkte sedan direkt till Flaten där jag mötte upp Tina och hennes Border Collie Lady för en powerwalk runt sjön, en sträcka på ca 6 km. Hade frågat om hon ville testa några av övningarna med mig vilket hon ville! :)




Vi gjorde fem övningar i en minut var, gånger 2. Så tio minuters träning. Låter lite, men det ger rätt bra! På bilden här gör jag "sprattelgubben" medan Urax gör åttan mellan mina ben. Det vart lite kaos men roligt och det är bra träning för honom att göra trix medan jag är i rörelse (bra för freestylen).


Detta kändes sjukt bra! Jag jobbar dock torsdag & fredag & sover borta, så då blir det gymträning på hotellet. Men ska prata med Ramona om att vi bör träna ihop i helgen när vi sticker ned till Mariestad för både agility och lydnadstävlingar! 😄👏


Känns kul att va igång! 

Har gjort en egen hashtag #mimmisprogress där all träning ska dokumenteras! 


Nu jäklar ska jag och Urre komma i form. Hur ska vi annars vinna barmarks SM i oktober ? ;)

Att utmana sin comfort zone

De flesta människor är rätt bekväma av sig & trivs med att ha en stabil trygghet i livet. Andra är mer risktagande - såkallade adrenalin-junkies som måste hoppa ut ur ett flygplan för att känna sig levande. I dagens samhälle kanske dom människorna känns "idiotiska", men förr i tiden var den typen av människor livsviktiga för att föra stammen framåt & våga utveckla sig. 

Det är väl förmodligen ett i-lands problem om man behöver söka sig ett äventyr för att utmana sig själv (och ett tecken på att man lever rätt bra...)

Jag anser att det är viktigt att alla människor då & då gör saker som är nya för denne för att kunna utvecklas & till slut må bra över sig själv. Utmaningarna kan te sig helt olika - helt beroende på vem man är som person. För vissa är det ju stort att prata med en främmande människa, medan andra kanske drar sig för att åka karusell pga höjdrädsla. 

För ett år sedan gick jag en onlinekurs i tävlingspsykologi där jag fick i uppdrag att göra olika "comfort zone challanges". Helt enkelt att utmana min bekvämlighetszon. 
Jag var tvungen att tänka både en & två gånger på vad jag skulle hitta på & insåg att det jag är obekväm med skulle andra inte bry sig om medan jag själv har gjort saker som andra aldrig skulle våga. 
Jag har ju rest ensam till Sydafrika, Dubai, Hong Kong & Thailand vilket många inte skulle göra själva. Jag har flugit segelflyg, bergsklättrat, sjungit inför 2500 personer, uppträtt på hundmässan ect ect. Sånt tycker jag är lättare än att behöva vara med i ett gruppass på gymmet... Hahaha ja det har jag verkligen haft ångest inför. Märkligt va? När jag var tonåring gick jag ofta på pass på Friskis men har nu inte varit på ett på säkert fem år. Så i onsdags på ett jobbstopp i Göteborg sa en kollega att hon skulle dansa zumba på Fitness 24 Seven & undrade om jag inte skulle haka på. Jag skulle ju till gymmet för att gymma, men att dansa zumba? Jag såg framför mig stå där med ansträngningsastma & twerka likt en stelbent tant medan de andra skulle skratta åt mig. 

Men någonstans inom mig så kände jag också att nu är det dags. Extra lätt när jag är i en annan stad också, jag kommer ju aldrig träffa dessa människor igen. Sagt & gjort - 55 svettiga minuter senare så kände jag mig riktigt nöjd med mig själv. Inte över min brist på kroppskontroll utan för att jag gjorde något jag tyckte var jobbigt. Så kände mig både stolt & glad - för att dansa är roligt! Och då spelar det ingen roll om man ser ut som Robert Dinero på dansgolvet - roligt har man i alla fall! 

Nästa steg blir body pump... 


Har ni något ni drar er för att göra? :) 




Liknande inlägg

Närmare min dröm ?

En klok vän till mig idag skrev på sin blogg "Gör något idag som för dig ett steg närmare ditt mål".

Det är verkligen bra att tänka på sina mål, något jag iof gör varje dag, men jag tror jag måste börja staka upp målen, att faktiskt fysiskt skriva målen på ett papper. För det hjälper inte att jag tänker varje dag på allt jag vill göra & lyckas med i framtiden, om jag inte slår slag i saken & faktiskt gör något aktivt av att få det att hända.

Jag ska försöka ge det en ärlig chans:
Att skriva upp målen, att köra affirmationer & att faktiskt ta mig tiden det tar för att nå mina mål & drömmar. 
För tiden fortsätter alltid att ticka & jag vill inte vakna upp en dag & inse att jag bara har låtit allt passera.