Ostrukturerade tankar

Det finns miljoner med möjligheter i livet, saker att uppleva, människor att träffa, känslor att känna osv. Det finns så mycket att jag blir överväldigad. Vad ska jag göra när jag inser att jag inte kan göra allt? Jag vill inte tänka tillbaka på mina unga år & känna att jag inte gjorde tillräckligt, men samtidigt så kan viljan & stressad av att vilja göra allt att jag blir passiv.


"Lev utan ånger" tror jag inte heller någon riktigt lever av. Såklart man gör dumma saker, saker man ångrar. Men förhoppningvis gör jag inte om samma idiotgrej igen utan lär mig av den.  


För att tappert försöka knyta ihop den förvirrade säcken så måste jag bli bättre på att fokusera på en sak i taget. Att inte alltid försöka hinna göra allt. Att ha dagar som är oplanerade. 


Dagarna man inte alltid minns är också dagar som behövs, för sinnet. För kroppen.